Jag har insett att jag är en toffel, inte för min pojkvän utan för mina hundar. Ikväll skulle jag nämligen åka och hälsa på mina vänner i fegen, där jag bott ett år. Men jag palla inte. Kände bara för att va hemma med hundarna. Enya har börjat löpa och är helt slut, sover som en gris och är allmänt trött. Hon har ingen feber iaf. Så jag var inte alls sugen på att lämna bort henne i natt. Särskilt inte när min syster har en hanhund, han är iofs kastrerad men Enya kanske tycker det är jobbigt.
Har två andra erbjudande på vad jag kan göra men vill bara va hemma och mysa och njuta av ensamheten. Är jag knäpp som älskar att va själv så mycket?